”Min största inspirationskälla för Ringen är Wagners musik”
De imponerande dräkterna i Nationaloperans stora Ringen-serie har planerats av kostymören Erika Turunen. Hon kommer från Raumo och efter studier vid Konstindustriella högskolan fick hon sitt drömjobb vid Nationaloperan i mitten av 1990-talet.
Richard Wagners operaserie Ringen är ett så massivt verk att det framförs sällan. Därför har det varit särskilt inspirerande att fördjupa sig i dessa fyra operor. Jag går igång på utmanande och till och med konstiga projekt där regissören eller koreografen siktar på något nytt och annorlunda. Dessutom är jag fascinerad av magin i berättelser och mytologier som den i Ringen.
När jag planerar kostymer är musiken alltid min utgångspunkt och i Ringen är Wagners musik min främsta inspirationskälla. Jag har själv spelat valthorn i ungdomsorkestern Rauman Poikasoittokunta och studerat vid musikinstitutet i Raumo. Det är verkligen fantastiskt att så många i Finlands musikliv kommer från en liten stad som Raumo. I vår orkester spelar till exempel den Raumofödde valthornisten Terhikki Tapani, och vår chefsdirigent Hannu Lintu har också studerat vid Raumo musikinstitut.
Som ung gick jag också i konstskola, och det inspirerade mig att söka till Konstindustriella högskolan. Min plan var att utbilda mig till bildkonstlärare. När jag jobbade med förhandsuppgifterna gillade jag den för kläddesign bäst, så slutligen ansökte jag till linjen för just kläddesign. Jag hade alltid älskat teater, dess doft och atmosfär. När jag insåg att kostymdesign kunde kombineras med teater visste jag att det var min framtida karriär. Det är magiskt när orkestern spelar, den stora scenen öppnar sig och artisterna stiger fram.
”De första skisserna till Ragnaröks kostymer gjorde jag så tidigt som 2018, när världsläget var väldigt annorlunda. Så exempelvis gasmaskerna som syns i operan planerades redan innan coronapandemin bröt ut i Finland.”
Min karriär började med att jag designade kostymer för Sibelius-Akademins operastudio, som på 1990-talet låg vid Sjötullsgatan. Mina första kostymer där planerade jag för Benjamin Brittens opera En midsommarnattsdröm. Det var vid operastudion som jag lärde mig yrket som kostymör vid sidan av studierna. När jag fick jobb på Nationaloperan i september 1995, tänkte jag att det var så fint att arbeta på ett ställe med en egen orkester. Redan året därpå uppfördes Ringen på Operan i regi av Götz Friedrich.
Kostymdesign är inte något man gör ensam, utan det är ett samspel. Regissören Anna Kelo hade från första början en tydlig idé om hur Ringens visuella uttryck skulle se ut. Min uppgift har varit att förverkliga hennes vision. I början hade vi lite olika syn på hur kostymerna skulle bli. För Rhenguldet ville Anna till exempel skapa antika gudafigurer, vilket gjorde mig lite förvirrad – det kändes som om jag planerade en togafest. Men jag förstod att jag hade friheten att leka med färger och former, och till slut hittade vi en bra kompromiss. Anna kunde på ett utmärkt sätt motivera sin vision för hela sagan, som sträcker sig från antiken till idag och i slutet rentav blickar in i en dystopisk framtid. Så det här jobbet kräver alltså inte bara förmåga att inspireras och vara kreativ, utan också samarbetsförmåga och kompromissvilja.
Jag har designat kostymer för både opera och dansverk, och båda konstformerna har sina egna särdrag. I dans är det centrala att kostymen är synlig från alla håll, även från insidan. Det är därför viktigt att tänka på hur dräkten ser ut i rörelse, hur den öppnar sig, hur den fungerar i lyft och hur den sitter på dansaren. I en lång opera som Ragnarök måste man särskilt ta hänsyn till att sångarna står på scenen i nästan fem timmar.
De första skisserna till Ragnaröks kostymer gjorde jag så tidigt som 2018, när världsläget var väldigt annorlunda. Så exempelvis gasmaskerna som syns i operan planerades redan innan coronapandemin bröt ut i Finland. I Annas regi lever människorna bokstavligen i sina egna bubblor, och att andas utanför dessa bubblor känns omöjligt. Om man vill ta sig ut ur bubblan, måste man använda utrustning som gör det möjligt att andas i den förorenade luften. Naturen och växterna känns onormala, och växten i pallkragen är som ett rent mirakel. Den här visionen skapar ett intressant perspektiv på dagens värld.
Kostymerna knyter verken till en specifik tid. Ett verk som placerar sig i nutiden och framtiden kräver en balansgång, eftersom kostymerna ska vara så tidlösa att de kan bäras också om tio år. Man ska inte klamra sig vid trender, eftersom samma operaproduktion ofta spelas i flera år. Men faktum är att slutresultatet ändå alltid filtreras genom den tid vi lever i.”
Text PETRA RÖNKÄ
Foton VEIKKO KÄHKÖNEN, RALPH LARMANN, STEFAN BREMER
SE BILDER FRÅN Ring
