”När jag blev proffs, insåg jag skornas betydelse”
Skorna är dansarens viktigaste arbetsredskap. Jun Xia, premiärdansare vid Finlands nationalbalett, berättar om sitt förhållande till balettskor.
Jag var väldig rörlig som barn. Min mamma säger att jag älskade att lyssna på musik och tittade på olika teveprogram och härmade rörelserna i danserna som jag såg i dem. I det skedet visste jag inte ännu någonting alls om balett, men att titta på dansarna gjorde mig lycklig. Jag började med traditionell kinesisk dans redan i dagisåldern och med balett som 10-åring på förslag av min mamma. Jag gick dansskolan i Shanghai och avlade examen där som 17-åring. Därefter deltog jag i balettävlingen Prix de Lausanne och som pris därifrån fick jag studera vid Ballet Theatres skola.
Jag minns mina första skor väl. Jag var fortfarande i balettskolan och jag hade bara ett par skor i flera månader. Skorna blev helt trasiga, min familj använde inte så mycket pengar till skor, så min mamma lappade och lagade dem. När jag blev proffs, insåg jag skornas betydelse, de är ju mitt arbetsredskap. Ännu under skoltiden använde jag skorna turvis på vänster och turvis på höger fot, numera är det viktigt för mig att skorna sitter på rätt fot.
Jag har haft svårt att hitta ett skomärke som passar just mig. Jag dansade vid Hongkongbaletten i sju år, men hittade inte då ett bra märke. Visserligen användes också där skor av bra tillverkare, men inga satt perfekt på min fot. Här i Finland fick jag prova på olika märken, och äntligen hittade jag ”den rätta” och nu använder jag skor av märket Bloch. Jag är så lycklig för de skorna passar just min fot.
Jag har en gång fått prova på tåskor och det gjorde otroligt ont! Tådans är så vackert och jag beundrar kvinnliga dansare. Det är så fint när de kan dansa på tårna, bära upp överkroppen vackert, snurra, hållas i balans och hoppa i tåskor! Men de har ju tränat den där alldeles speciella tekniken i över tio år.
Min lärare sa alltid att en manlig dansare måste veta exakt vilka rörelser den kvinnliga partnern har, så att han kan förutse dem och vara till stöd och hjälp. Dansösen måste kunna lita på sitt par, som har i uppgift att få henne att se så vacker ut som möjligt. Förstås ska vi också se fina ut tillsammans, vi är ju ett team. Det här är mitt andra spelår på Nationalbaletten och jag har fått dansa med många olika kvinnliga dansare och det är jag glad över, för jag har lärt mig mycket av var och en av dem! Var och en av oss är olika, och det är också vars och ens dansstil.
Jag är så lycklig över att jag får vara en del av Nationalbaletten under jubileumsåret. Min Nationalbalett är internationell: här är alla så vänliga och varma, till skillnad från klimatet i Finland. Jag vill vara en del av denna fantastiska trupp där musiken på föreställningarna spelas av en orkester och inte kommer från band. Jag trivs här, jag känner mig som hemma.
Text HEIDI ALMI
Bilder JONAS LUNDQVIST
