I musiken finns allt som behövs
Regissören Anna Kelos tankar om Rhenguldet.
”Nibelungens ring hör till de förnämsta verk som jag känner. Jag blev redan vid unga år intresserad av verket och mina första minnen av Ringen är Årtusendets Ring som regisserades i Bayreuth av Patrice Chéreau och som visades på TV. Jag började delvis av misstag att se på Rhenguldet, men snart hade verket mig helt i sitt grepp och jag var tvungen att se också de övriga delarna.
Både musiken och berättelsen fängslade mig. Jag hade redan tidigare sett många operor men detta var en omskakande upplevelse. Berättelsen är ofattbart intressant och medryckande!
Wagner sade själv att Rhenguldet är en svart komedi. I Rhenguldets sagovärld döljer sig också dess utmaning. Fastän det redan finns många underströmmar i verket, så utgör de ändå bara början. Detta är en prolog som lägger grunden för hela sagan och presenterar de olika temana.
Gudagestalterna har jag velat teckna tydligt som antikens gudar. De lever ansvarslöst och fåfängt utan att tänka på följderna, eftersom man alltid gjort så. Då de sedan plötsligt tvingas bära ansvaret för sina handlingar, kollapsar allting. Girigheten kommer med i spelet och de märker att de står på katastrofens brant.
Så har också vår västerländska kultur redan en längre tid levat rätt så nonchalant, egocentriskt och fåfängt.
Vi lever i en tudelad epok. Å ena sidan betonas den extrema individualismen, där egot måhända är viktigare än någonsin. Å andra sidan lever vi i en nyandlig tid där det är trendigt att idka joga och meditation. Det har blivit allt viktigare att ta vara på sig själv på det andliga planet och att vara medveten om och acceptera även immateriella ting.
Speciellt intressant är även motsättningen mellan västerländsk kultur och österländsk filosofi. I västerländska religioner är individualismens och egots betydelse stor, medan de österländska religionerna betonar tanken på världssjälen och respekten för naturen. För mig var det klart att jag inte kan sätta upp en berättelse som Ringen utan att inkludera en skildring om andlig tillväxt.
Det fina med Wagners verk är att allt som behövs finns i själva musiken. Genom att studera partituret finner man alltid nya och intressanta ting av många slag. Allting utgår från musiken och på dess villkor måste regissören gå vidare; temana och ledmotiven bestämmer vad som sker på scenen. Ringen är inte ingen regiteater utan ett helhetskonstverk.
Jag har aldrig hört någon säga att ”jag var och såg på Ringen och ångrar det”. Du kan bara vinna på att komma och se Ringen.
Ring är så mångfacetterat att det säkert ger var och en något att ta fasta på. Att vi i Finland har möjlighet att sätta upp ett dylikt mammutverk är värdefullt i sig. Upplevelsen föds ur helheten. Vi har en fenomenal dirigent, inhemska solister och ett helt arbetsteam som sätter upp produktionen av hela hjärtat. Du kan bara vinna på att komma och se Ringen.”
Text: PETRA RÖNKÄ
